Pelle Olsson

Jag är född 1952 och uppvuxen i Härnösand. Utbildade mig till sjuksköterska i Umeå och hamnade så småningom i Stockholm. Som sjuksköterska har jag arbetat både inom akutsjukvård, narkomanvård och äldrevård. Jag har även prövat på helt andra yrken; sopåkare, lagerarbetare, diskare m.m. 

Debuterade som författare 1992 med dokumentärromanen Svalan mot Höken. Året därpå kom en novellsamling med motiv från sjukvården: Akutens Drottning. Samma motiv - arbete och kärlek på ett sjukhus - har jag också i romanen Jessika (1997).
Jag betraktar mig som arbetarförfattare. Där har jag min ideologiska hemvist och jag strävar efter att beskriva samhället och människorna ur ett underifrånperspektiv. Föreningen Arbetarskrivare, som jag var med och bildade1990 ligger mig varmt om hjärtat. 

I samma anda är jag sedan 1994 styrelsemedlem och lektör i Föreningen Liv i Sverige, vars motto är "Varje liv är värt att skildra. Liv i Sverige hjälper "vanliga människor" att skriva sina självbiografier. Ett fantastiskt roligt arbete. 

Sedan början på nittiotalet har jag regelbundet rest runt i Europa, och i Sverige, för att skriva om narkotikasituationen. Det har resulterat i fyra reportageböcker: Tre dog, en blev galen, handlar om Holland, Vakna, Wolfgang! om Tyskland, Smack City, om Storbritannien och Det djupaste hålet, som är ett narkotikareportage från Schweiz. Bokserien avslutades med debattskriften Blåljus över Europa i vilken jag konstaterar att det inte fungerar att släppa narkotikan helt eller delvis fri. Narkotikaliberalismen är en idé från samhällseliten och saknar i grunden en folklig förankring.

I min reportagebok Stenad, undersöker jag cannabissituationen i Europa och i Nya Zeeland. Vid sidan om bokskrivandet har jag varit redaktör för tidskriften Narkotikafrågan 1991-1999. Jag har också publicerat en lång rad skrifter om narkotikaproblemen. Som skribent inom det ämnesområdet har jag fått Svenska Carnegie Institutets journalistpris år 1992. 1999 fick jag en liknande utmärkelse från Svenska Läkarsällskapets sektion för Beroendemedicin. 

Ett fält med opiumvallmo i Afghanistan, provinsen Badakshan 2006.

Under det senaste decenniet har jag gjort reportageresor till bland annat Afghanistan, Moldavien, Vitryssland, Ryssland, USA flera gånger, Kanada, Jamaica, Uganda, Nya Zeeland igen, Holland och Portugal. I sept.-oktober 2019 gjorde jag en reportageresa till  Vancouver i Kanada. De erfarenheterna har lett fram till flera nya böcker. Marijuana och frihet (2010) och Big Marijuana (2015 + ny upplaga 2018).I häftet 8 myter om cannabis som kommit i fyra omarbetade upplagor beskrivs de vanligaste missuppfattningarna och svaren  på dem. Cannabis som medicin (2017) är en genomgång av det vetenskapliga läget för  drogens begränsade nytta inom sjukvården. Boken finns nu att ladda ner i sin helhet i en uppdaterad upplaga 2020.. Jag har även skrivit en rapport om Sveriges höga narkotikadödlighet som kom ut sommaren 2019. Den finns för fri nedladdning på nätet. Tillsammans med professor Peter Allebeck och docent Anna-Karin Danielsson skrev jag Forte-rapporten  Cannabis: harmlös rekreation eller farlig drog?  utgiven 2019. Se under fliken Utvalda nyheter

Sedan 2019 är jag regelbunden medarbetare i DrugNews, "Nyhetssajten som tar tempen på drogkampen"

Jag är gärna och ofta ute och föreläser om narkotika och narkotikapolitik på skolor, i föreningar och i många andra sammanhang.
Även i det skönlitterära skrivandet är droger ett vanligt tema. Romanen Pulver (2000) handlar om unga missbrukare i Stockholm. En fristående fortsättning är Flödder (2006). Bägge böckerna utspelar sig i mina egna hemtrakter i de södra förorterna. Flera av de personer jag skriver om skulle jag inte vilja möta i verkliga livet, men jag känner stark sympati för min unge huvudperson i Flödder, Henrik ”Giraffen” Jacobsson. Mina senare skönlitterära böcker har dock andra teman.

Alla böcker finns presenterade under fliken Böcker

 Dokumentären Kallet, döden, kärleken (2006) handlar om min mamma Karin och hennes liv som sjuksköterska på 30- och 40-talet. Den bygger på många och långa intervjuer, både med mamma och hennes jämnåriga kollegor.

Muntligt berättande är också en del av mitt författarskap. Tillsammans några andra var jag med och bildade Berättarnätet Öst 2003. Vi arrangerar bland annat  varje sommar Berättarnas torg i Gamla stan. Så här kan det se ut:

 Jag uppträder professionellt med egna historier på berättarfestivaler, i skolor och på bibliotek. Under de senaste åren är jag även engagerad i Berättarnätet Kronoberg med centrum i Ljungby.

Tre gånger har vunnit svenska mästerskapen i Berättarslam.

Svensk mästare första gången 2007, Dieselverkstan, Nacka.

Jag blev också Nordisk mästare 2008 och 2011. Eftersom jag lika gärna lyssnar på andras historier har jag numera många uppdrag som ordfördelare på berättarkaféer och även att hålla berättarkurser.

Tillsammans med författaren Göran Palm gav jag 2007 ut boken Berättarkafé – allt du behöver veta.  

Några av mina muntliga berättelser finns utgivna i bokform på LL-förlaget.

För fortsatt läsning om nya böcker och vad jag sysslat med  under senare år hänvisar jag rubriken Utvalda nyheter på denna hemsida.