Pelle Olsson

Kallet, döden, kärleken är en livsberättelse om Karin Borgström, född 1912 i Bomhus utanför Gävle.

Trots motstånd hemifrån driver hon igenom sin högsta önskan – att komma in på Röda korset i Stockholm och bli sjuksköterska.
Som ung och grön elev tvingas hon i närkamp med demoniska översköterskor och överlägsna professorer på Sabbatsbergs sjukhus. Fritiden är obefintlig och lönen noll kronor. Ändå är arbetsglädjen självklar liksom kamratskapet och hängivenheten för yrket.

Många hinder finns det på vägen fram till examen. Ett av dem är kärleken. Det är det farligaste av allt för den som vill ägna sig åt kallet att vara sjuksköterska.

Prolog
– Det här är rätt så krävande, sa syster Stina. Fröken Borgström måste säga till om ni mår illa.
Jag sa att det inte var någon fara med mig. Doktor Edman sågade. Jag höll i med hjälp av en steril duk. Huden på underarmen skiftade i violett och svart. Kallbrand. Syster Stina fortsatte att droppa eter på masken som hon höll över patientens näsa och mun. Framför fötterna på mig stod en emaljerad hink.

Det luktade unket från det döda köttet. Eterångorna. Ljudet av sågen som skar genom benet.
Det började snurra i huvudet.
– Det är bäst att fröken Borgström går ut, sa syster Stina.
– Nej, sa jag.
– Gå ut och skaffa frisk luft!
Biträdet tog över, men jag ställde mig bara strax utanför dörren. Andades några djupa tag.
Doktorn sågade och sågade.
Jag gick fram till operationsbordet igen.
– Gå tillbaka, sa sjuksköterskan.
Jag stod kvar. Illamåendet hade försvunnit. Armen föll med ett släpande ljud ner i hinken.
Doktor Edman sträckte på ryggen och började sy ihop såret. Jag var med hela tiden.

Migra förlag 149 sidor. Inbunden. Illustrerad. Beställs via Migra förlag.